FET = minus

Jaha så var det över detta också. Jag är inne på mensdag 4 nu.. Vårt nästa äggplock kan bli först i februari då det var fullt på kliniken i januari. Så nu återstår väntan, väntan och väntan. Vi har bestämt oss för att försöka hemma under tiden med hjälp av Letrezol, men jag har inga stora förhoppningar inför det. Förhoppningarna inför nästa IVF är också som bortblåsta. Jag tror vi kommer förbli barnlösa. För alltid.....

Ruvar dag 2 FET

Då så. Längesedan jag skrev här nu.. Jag har ätit Pergotime för att få ÄL och sedan var det dags för FET i veckan. Så nu ruvar jag på en 5 dagars och håller tummar och tår även om jag redan tappat hoppet. Jag var så hoppfull dagarna innan och igår, men idag? Nej.. hoppet är bortblåst.

Barnlöshet måste vara en av de värsta tillstånden som går att hamna i...... det är så brutalt.

Borsta bort gruset och börja om.

Nej, första ET lyckades alltså inte och nu är mensen precis över. Det blir FET för oss i nästa cykel och jag hoppas givetvis på det. Just nu är jag i ingenmansland.

Ruvardag 13

Jag har inte testat något mer, känns inte som det behövs då jag är på det klara med att det inte tagit sig. Jag känner ingenting i min kropp överhuvudtaget. Bara tomhet. På fredag är min testdag och jag ska givetvis ta ett test eftersom kliniken kräver det. Efter det vill jag bara att mensen ska komma igång snarast!

Ruvardag 8 och negativt graviditetstest.

Jag har testdag först om en vecka, men då jag hela tiden haft på känn att det inte tagit sig så kunde jag inte låta bli att testa idag. Det var så negativt det kan bli, men jag känner mig inte besviken eftersom jag redan haft det på känn. Jag ska givetvis ta ett nytt test längre fram, men jag vet ju redan att det är kört. Nu vill jag bara att mensen kommer och att vi kan komma igång med behandling för återföring av vår lilla blastocyst som befinner sig i frysen.

Ruvardag 2

Nu var det längesedan jag skrev här. Det har varit så mycket sista veckorna att jag helt glömt! Vi har gjort äggplock där 4 ägg hittades och fick tillbaka ett igår medan det andra som klarade sig går till frysen om några dagar. Jag hoppas både på det lilla som nu befinner sig i min mage och på det som ännu är i labb.

Att det bara blev 4 ägg känns som en besvikelse, men samtidigt hade jag väntat mig det då dom gav mig så låg dos eftersom det fanns en stor risk för överstimulering. Men de 2 som blev kan ju faktiskt räcka!

Själva äggplocket var ingen höjdare för mig då läkaren bedövade riktigt dåligt, så när han väl stack genom väggen skrek jag i högan sky samtidigt som jag lyfte ur stolen. Barnmorskan gav mig lugnande och så fick jag lustgas, vilket gjorde det lite mer uthärdligt. När ingreppet var klart var jag så snurrig av lustgasen att barnmorskan och min man fick leda mig tillbaka till vårdrummet.

Jag hade inga förhoppningar alls vid denna första IVF. Jag räknade med att inget av de 4 äggen skulle klara sig. Jag såg negativt på allting, antagligen eftersom jag inte ville bli ledsen. Nu när jag sitter här som ruvare, känner jag mig hoppfull och rädd på samma gång. Jag vill ju såå gärna! Vill, vill, vill att detta ska vara IT!

Mina tankar snurrar iväg. Ena timman handlar dom om ett barn i min famn - i andra om förlossningen - i tredje om MA igen. Försöker ta en sak i taget, vara i nuet och låta mig själv hoppas, men det är inte så lätt.

Känner mig just i detta nu gravid som sjutton. Men inte fysiskt utan psykiskt! Vill äta hela tiden. Inte för att jag är hungrig, utan för att jag är rädd för att den lilla ska dö om jag inte gör det.....

Första IVF, sprutdag 1

Då så, mensen är kommen och första sprutdagen var idag! Nu har vi äntligen kommit igång, vilket känns skönt! Första VUL blir om knappt en vecka för att se hur blåsorna utvecklar sig. Det finns en stor risk för att jag blir överstimulerad i och med att jag har PCOS. Händer det så blir det totalfrys, vilket jag givetvis inte vill. Men, men jag håller tummarna för mig själv.

I väntans tider. Mensen, vart är du?

Just nu väntar vi på mens och troligtvis kommer den till helgen alt i början av nästa vecka. När den kommit så ska jag börja med injektioner inför korta protokollet.

Jag känner mig tom inför hela proceduren.. vet inte vad jag ska tänka eller känna, för jag vågar inte tro mer. Är så rädd för att det inte ska funka, att vi aldrig ska få bli föräldrar.